Nuoret
I Brändö ska ingen behöva vara ensam
I Brändö gymnasium känner sig var tionde studerande ensam. Det försöker man råda bot på genom fler evenemang där studerande får chansen att lära känna varandra, samarbeta och lösa problem. De konkreta verktygen från School to Belong används flitigt i planeringen.
Allt fler unga känner sig ensamma, det framkommer i School to Belongs enkät som gjordes 2022. Enligt enkäten upplever var fjärde ung att hen inte hör till något gäng och lika många saknar en nära vän.
I Brändö gymnasium i Helsingfors är resultaten en aning bättre än genomsnittet. Där upplever ”endast” var tionde sig vara ensam.
– Men i en skola med 420 elever är det ändå 42 stycken, vilket är ganska många, säger Pia Stråhlman-Kurki som är kurator vid Brändö gymnasium.
För henne och hennes kollegor har School to Belong-programmet bjudit på flera konkreta verktyg som hjälper i skolvardagen.
– Vi ser nu ensamhet och utanförskap bättre än innan och har antennerna ute.
Via föreläsningar och evenemang, både för personal och ungdomar, har man i Brändö försökt skapa en förståelse för vad ensamhet är.
Men ökad information och kunskap leder också till att Stråhlman-Kurki ibland känner sig hjälplös inför arbetet att motverka ensamhet. Därför har materialet och tipsen från School to Belong varit värdefulla.
– De konkreta verktygen från School to Belong har varit väldigt viktiga. Hos personalen finns en vilja att förstå, men förändringar sker kanske inte så snabbt och alla klarar inte genast av att ta åt sig nya sätt att göra saker på grund av mycket annat arbete.
Ökad känsla av otillräcklighet
Redan under coronapandemin fanns en oro för hur den skulle påverka ungdomar. Enligt Pia Stråhlman-Kurki finns det tydliga följder – ungdomarna i högstadiet har gått miste om chansen att öva sig på sociala kunskaper.
– Såsom att ta del av diskussioner under lektioner och att känna tillit för varandra. Den sociala kompetensen har inte varit så stark som tidigare år när studerande börjat i gymnasiet.
Också skolfrånvaron har ökat och fler studerande lämnar kurser på hälft.
– Men det går inte direkt att säga vad som beror på coronan, men pandemin har spetsat till bekymmer och problem.
Stråhlman-Kurki påminner om att ensamhet har många ansikten. Det kan handla om att man inte har en enda vän eller om att man har svårt att hitta ”sin egen grupp” i skolgemenskapen. Vissa kanske till och med hör till en grupp men känner sig ändå ensamma.
– Studerande känner kanske inte samhörighet med andra eller att de är likasinnade, säger Stråhlman-Kurki.
I takt med att kraven på ungdomarna ökar har också känslan av otillräcklighet ökat. Det gäller inte bara ungdomar, utan syns i hela samhället, men kuratorn i Brändö gymnasium oroar sig särskilt för ungdomarna.
– Det återspeglas i studierna, men också i vänskapsrelationerna. En del tänker att de kanske inte är så bra personer när de främst ser sina brister, säger Stråhlman-Kurki.
Tutorer blir ambassadörer för vänskap
Inför hösten 2023 och en ny årskull förstaårsstuderande finns en tydlig strategi i Brändö gymnasium. Studerandena ska ges flera chanser att lära känna varandra och möjligheten att bryta isen.
– Vi har satsat mycket på våra tutorer som valts för nästa års ettor. Tutorerna kommer att bli ambassadörer för gemenskap och vänskap i vår skola, säger Stråhlman-Kurki.
Enligt henne är det särskilt viktigt att ungdomarna själva för vidare skolans värderingar.
– Från ung till ung förmedlas förhoppningsvis en känsla av att ”jag hör hit”. Att man har ett ställe där man mår bra och att man känner sig trygg. Och att man gärna kommer till skolan.
För att undvika att samma personer alltid umgås önskar också studerandena själva att de sätts ihop i blandade grupper. I Brändö har det bland annat ordnats studerandekafé och filmkväll.
– Vi har redan satsat på många evenemang, men nästa läsår ska vi skapa fler evenemang och tillfällen att föra unga tillsammans. Det är det de också vill, att de får lösa problem och samarbeta, säger Stråhlman-Kurki.
Ensamhet är komplext
Hittills har responsen från studerandena varit bra.
– Överlag är de jätteglada när de får gratis kaffe och te och kex, men de kommer också gärna och berättar saker när man finns där som vuxen. Om ungdomar trivs och stannar är det deras sätt att berätta att något är kiva, säger Pia Stråhlman-Kurki.
Fastän situationen i Brändö är relativt bra och mycket redan görs för att motarbeta ensamhet erkänner skolans kurator att det är svårt att känna igen ensamhet.
– Någon kan sitta med hörlurar och sin telefon och vilja vara för sig själv, men det är svårt att veta om det är så. Ensamhet är ett komplext fenomen.
Därför betonar Stråhlman-Kurki vikten av att normalisera ensamhet och utanförskap.
– Då är det lättare för ungdomar att söka hjälpa. Via normaliseringen kommer fallen kanske också bättre fram.
Hon uppmuntrar unga att aktivt känna efter hur de mår.
– Känner man sig irriterad? Kanske beror det på att man är ensam och skulle behöva mer sociala kontakter. Det är viktigt att känna igen det och att våga tro på sina egna känslor och upplevelser. Och fullständigt normalt att söka hjälp om man känner sig förvirrad.
